Jag har vidareutvecklats!

Leave a comment

Här kommer en uppdatering av mitt liv. Eller egentligen något som jag vill dela med mig av som hänt senaste veckan/veckorna. Jag var sedan länge antagen på en kurs i MBSR, Mindfulness based stress reduction. Eftersom jag håller kurser inom det området som inte är specifikt MBSR så ville jag vidareutveckla och känna in hur det var. Och det var jättebra! Alltså vilken resa!
bild 2
Vi var 18 personer på det reterat som vi först skulle vara på och sedan skulle vi vara i Stockholm på kurs efter det. Jag kan säga att man behöver vara tyst med sig själv oftare, titta inåt. Och då är jag ändå lärare i detta, jag mediterar varje dag och ÄNDÅ känner jag “detta måste jag göra oftare”. Det händer så mycket inom mig när jag är på sådana saker. Man går igenom sitt känslospektra och får vara i det som att allt är ok, vilket det ÄR! Det är jag så tacksam över.

När jag kom hem sa min kille “Det känns som att du växt”, och jag känner verkligen det, jag HAR växt. På djupet inifrån. På bara några dagar har jag skalat bort mycket gammalt och känner mig tryggare än jag någonsin tidigare varit. Jag är grundad och lugn. Livet leker och våra möjligheter är stora. Så känns det. Jag känner mig inte lika nedslagen över småsaker och jag känner att jag litar på mig själv. Att jag är jag. Och då ska jag tillägga att det trodde jag innan kursen också… men nu… wow vilken skillnad.

Några av de saker som jag känner gav stort intryck på mig var fridans som inte är i konceptet, men som Camilla Sköld, vår lärare, bjöd på ändå. Alltså, vad fri man blir. Jag ska hålla en sån fridans tänkte jag i höst så vi kan ses och bara dansa loss hur vi vill. Så himla skönt och frigörande att släppa tankarna och känna in vad kroppen vill, hur känns saker och ting? Varför dansar vi inte mer i vår kultur?

En annan sak är tystheten. Att vara tyst. Att inte titta någon i ögnonen, att bara vara för sig själv men ändå med människor. Fantastik känsla att bryta normer och föreställningar och jobba på sig själv. I normerna har vi många fällor som vi behöver utmana för att känna oss trygga tror jag. Utmaningen är kanske i sig jobbig och vi möter definitivt demoner och automatiska tankar kring vad folk tror eller vad vi tänker att andra tänker och hur våra sociala normer formar oss. Hur vi håller tillbaka, sårar, klampar in, eller hukar undan. Vem är vi i tystnaden, då vi inte kan kommunicera med ord? Då vi inte kan vara i det beskrivandet och tyckandet och tänkandet som ord ger? Då dyker du upp. Bara lyssna. Jag har gjort tysta retreat förr och mycket längre, och de gånger jag gjort det kan jag säga att jag varit tusen gånger elakare mot mig själv och haft det tusen gånger jobbigare också. Det är i kampen som lidandet finns helt enkelt.

Hurrni. Jag tog inga bilder. Jag kommer inte lägga upp något heller. Vid såna här retreats vill man vara privat. Det händer grejer. Hoppas det är ok.

Däremot kan jag meddela att jag och min karl Bob har vart ihop ett tag nu och förlovade i ett år. Romantiker som vi är glömde vi datumet (som även står i ringen), men vi firade i efterhand och såhär såg vi ut!

Processed with VSCOcam with x1 preset