All posts tagged: therese lögdahl

Jag har vidareutvecklats!

Här kommer en uppdatering av mitt liv. Eller egentligen något som jag vill dela med mig av som hänt senaste veckan/veckorna. Jag var sedan länge antagen på en kurs i MBSR, Mindfulness based stress reduction. Eftersom jag håller kurser inom det området som inte är specifikt MBSR så ville jag vidareutveckla och känna in hur det var. Och det var jättebra! Alltså vilken resa!
bild 2
Vi var 18 personer på det reterat som vi först skulle vara på och sedan skulle vi vara i Stockholm på kurs efter det. Jag kan säga att man behöver vara tyst med sig själv oftare, titta inåt. Och då är jag ändå lärare i detta, jag mediterar varje dag och ÄNDÅ känner jag “detta måste jag göra oftare”. Det händer så mycket inom mig när jag är på sådana saker. Man går igenom sitt känslospektra och får vara i det som att allt är ok, vilket det ÄR! Det är jag så tacksam över.

När jag kom hem sa min kille “Det känns som att du växt”, och jag känner verkligen det, jag HAR växt. På djupet inifrån. På bara några dagar har jag skalat bort mycket gammalt och känner mig tryggare än jag någonsin tidigare varit. Jag är grundad och lugn. Livet leker och våra möjligheter är stora. Så känns det. Jag känner mig inte lika nedslagen över småsaker och jag känner att jag litar på mig själv. Att jag är jag. Och då ska jag tillägga att det trodde jag innan kursen också… men nu… wow vilken skillnad.

Några av de saker som jag känner gav stort intryck på mig var fridans som inte är i konceptet, men som Camilla Sköld, vår lärare, bjöd på ändå. Alltså, vad fri man blir. Jag ska hålla en sån fridans tänkte jag i höst så vi kan ses och bara dansa loss hur vi vill. Så himla skönt och frigörande att släppa tankarna och känna in vad kroppen vill, hur känns saker och ting? Varför dansar vi inte mer i vår kultur?

En annan sak är tystheten. Att vara tyst. Att inte titta någon i ögnonen, att bara vara för sig själv men ändå med människor. Fantastik känsla att bryta normer och föreställningar och jobba på sig själv. I normerna har vi många fällor som vi behöver utmana för att känna oss trygga tror jag. Utmaningen är kanske i sig jobbig och vi möter definitivt demoner och automatiska tankar kring vad folk tror eller vad vi tänker att andra tänker och hur våra sociala normer formar oss. Hur vi håller tillbaka, sårar, klampar in, eller hukar undan. Vem är vi i tystnaden, då vi inte kan kommunicera med ord? Då vi inte kan vara i det beskrivandet och tyckandet och tänkandet som ord ger? Då dyker du upp. Bara lyssna. Jag har gjort tysta retreat förr och mycket längre, och de gånger jag gjort det kan jag säga att jag varit tusen gånger elakare mot mig själv och haft det tusen gånger jobbigare också. Det är i kampen som lidandet finns helt enkelt.

Hurrni. Jag tog inga bilder. Jag kommer inte lägga upp något heller. Vid såna här retreats vill man vara privat. Det händer grejer. Hoppas det är ok.

Däremot kan jag meddela att jag och min karl Bob har vart ihop ett tag nu och förlovade i ett år. Romantiker som vi är glömde vi datumet (som även står i ringen), men vi firade i efterhand och såhär såg vi ut!

Processed with VSCOcam with x1 preset

 

Allt du behöver är lugn, värme och respekt!

11136678_10206661626645181_8068982199586423637_n

Det finns några väsentliga verktyg för att hantera sin förlossning. Ina May Gaskin är en fantastik människa som delar med sig av sina många erfarenheter. Hon tar upp det även jag hoppas kunna förmedla på min gravidyoga! LUGN, VÄRME och RESPEKT!

Och viktigast av allt, din förlossning är unik och värdefull hur den än kommer att bli. Hur den än är så kommer den vara din. Öppna upp för vad din erfarenhet erbjuder!

Kramar,
Therese

PS. Håll tummarna för att jag kan få bli preggo snart så kan du ge dig sjutton på att jag gör en gravidyogabok!

I radio om tid och år och sånt som jag inte tror på

Jag har varit på radio idag. P4 Västernorrland bjöd in mig till programpunkten Stafettgästen i P4 Västernorrland och idag var jag där. Jag skulle ha med mig en låt, en personlig sak och ett namn på en gäst som kommer nästa vecka.

P4 Västernorrland

Alltså som gammal radiopratare var det ju inte så svårt. Men jag tycker det är svårt att förhålla mig till vem jag är hela tiden. Jag förändras ju. Ja, jag gillar skogen, jag gillar hundar, jag gillar mat, jag gillar regn och sol och resor. Men inget av det definierar ju mig. Inte ens livet som yogalärare eller att jag är Bobs flickvän är ju det som definierar mig. Typ som Alan Watts sa en gång “Trying to define yourself is like trying to bite your own teeth”. Och med det synsättet gick jag in i studion. Och det pratades mycket om tid. Tid som egentligen är så fruktansvärt tråkigt, blev ganska kul. Jag håller inte tider speciellt bra, jag låter det dessutom vara så.

Tre saker som jag skulle velat prata mer om utan någon specifik rangordning (men tiden gick ju så fort)
1. Min längtan till att bo i skogen
2. Vad det innebär att vara människa
3. Vilket jobb det kan vara att skaffa en bebis

Jaja. En annan gång.

Hoppas det smakar. Och har du frågor, shoot! Här hör du mig typ sista timmen i programmet.

Kram

Videoinspelning med yoga

I helgen har det varit videoinspelning med yoga som tema. En hel helg med bara foto och film och yoga. Idag är det onsdag och jag är fortfarande helt slut och ändå gjorde inte jag allt pillergöra, utan det fixade Sara Arnald. Gud va kul det var men ändå lite konstigt att liksom hålla klasser framför kameran.. Hon tog också några porträtt för att ha som pressbilder som ni snart kommer se lite var stans, men här kan ni kika redan nu.

Här kommer några bilder från helgen!

1. Viktig bild som reflekterar lite av världen.
Något som var sjukt och lite kul är att man nu infört snacks på lösvikt. Chips. Popcorn. Ostbågar. Tankar som dyker upp är, vem vill ha dom? Kanske är det mer miljövänligt med mindre påsar osv, men man plockar ju ändå i plast? Hur många tar i chipsen och använder inte tång? Kommer vi först bli lite mer sjuka och sen vänja oss? (tankar från en person som inte ens har bakterieskräck utan snarare tycker att vi lever för rent).
snacksbar

2. En spegelselfie innan yoga… (jag lär mig fortfarande…Har svårt med selfies alltså)
snacksbar

3. Några bilder in action… 
bild 4
bild 6
bild 8 bild 9

Meditationstips som funkar mot smärta

therese_logdahl_meditation
Att ha en blogg men inte skriva är skam. Va sjutton. Nåt måste jag ju dela med mig av. Men jag har inte haft något att dela med av mig av som jag nånsin kunnat tänka att ni skulle kunna ha nytta av eller ens kunna tycka är kul. Dålig självkänsla. Hej!

Men nu har jag en sån fantastisk grej att berätta. Att jag knappt tar mig upp på mornarna. Hur gör man då för att yoga och även hålla klasser? Jo man pallrar sig upp och ser ut som en räka i kroppen, till duschen. Det tar bort en del av värken och stelheten, sen väntar man en ganska kort stund för att värktabletterna och cortisonet ska ta vid. Sedan kan man röra sig i alla fall, utan styrka och utan frihet, men ändå. Och det är jag faktiskt tacksam över. Att gå här och ha rätt ont, men ändå kunna sitta här och skriva av mig.

Har jag några tips?
Ja.

Här kommer ett meditationstips!

Jag tycker det är viktigt att observera smärtan. Varje gång jag stannar upp och tittar på den, kanske blundar märker jag hur fantastisk rörlig den är. Hur den kommer och går, hur den bultar, sticker, moler och faktiskt så fascineras jag av hur ombytlig den är för att den ska få min uppmärksamhet gång på gång.

Så sätt dig ner.
Ställ klockan på 5-10 minuter.
Blunda.

Känn in kroppen. Vad händer, vilka delar vill ha uppmärksamhet, vad skriker högst? Jag tror det är viktigt att se dessa delar och sedan lära sig att observera dem, inte plocka upp dem och låta dem bli vem du är och styras av dem och inte heller skita i dem och bara köra på.

Försök att bli neutral, även om du känner smärta, oro, ångest, stress. Försök att bli neutral inställd till känslan. Tänk inte “fy vad jobbigt” – se det som intressant och utforska dig själv.

Sedan låter du allt vara precis som det är. Bara acceptera att det finns smärta där. Det är ok. Ibland bara rinner styrkan i smärtan av mig då. Som att den har blivit sedd och kraften inte finns kvar. Den finns där, men låter mig vara en liten stund.

Det kallas mindfulness. Och det funkar så sjukt bra för mig! Idag utforskar jag mig själv varenda jäkla stund.

Kram på er!

 

Yoga i Ånge – första passet på söndag!

Då var det dags att skriva ut det jag har tänkt för hösten och yogan i Ånge. SOM FORTSÄTTER!

Yogaschemat i Ånge kommer bli såhär med start från och med söndag den 14:e september.

13.30- 14.45 Gravidyoga (om vi blir fler än 6 st) Detta börjar två veckor senare då detta är 8 ggr det vill säga 28:e september.
15.00-16.15 Ånge
16.30-17.45 Ånge
18.30 – 19.45 Östavall

Allt blir kurser. Det vill säga att man köper en kurs på tio gånger. Vi kommer hålla till på Teaterverkstan i Ånge och Östavall är det inte riktigt bestämt ännu.Redan många anmälda så passa på att anmäla dig så det finns en matta till dig med!

Maila mig på therese.logdahl@gmail.com eller ring och anmäl dig på 070 – 420 96 97.

Det kommer bli kanske världens bästa yogahöst; ny musik och grymma ryggrader! Missa inte!

Yoga i Ånge

7 tips som gör att yoga funkar bättre för dig

Yoga kan vara väldigt bra för många, men hur får man egentligen ut det mesta av sin tid på mattan? Hur skapar du det bästa för dig och din yoga? Och vad kan det bidra med?

7 satt att forbattra din yoga

Här kommer 7 tips som gör att yoga funkar bättre för dig:

1. Släpp alla förväntningar som handlar om hur du gör det “rätt”

Yoga handlar om att möta sig själv, i det tillstånd du är i just nu. Det handlar om själva resan och är med andra ord ingen strävan mot ett mål eller en tävling. Det handlar inte om att få till den perfekta positionen; det handlar om hur din kropp reagerar i positionen. Så att släppa sina förväntningar som handlar om hur du gör yoga på “rätt” sätt kan öppna en dörr till att börja göra yoga för vad som fungerar för dig och din kropp.

2. Skön klädsel

Klä dig i det du känner dig bekväm i både fysiskt och psykiskt. Om du ska börja bli självkritisk i en position på grund av dina kläder så minskar det dina förutsättningar att få ut det mesta av din tid på mattan.

3. Låt din instruktör vara din guide, låt din inre röst vara din väg.

Det är alltid bäst att lyssna på vad din kropp säger till dig. Alltid. Om du känner smärta eller obehag när du går in i en position, lyssna på kroppen och justera dig själv. Låt din lärare få reda på om du har några fysiska begränsningar innan klassen börjar så hon eller han kan hjälpa dig genom passet.

4. Var på det klara med varför du är på mattan

Fråga dig själv vad du vill få ut av passet. Kanske har du redan en intention och du kan bara reflektera över den. Kanske har du haft en tuff, stressig dag eller går igenom en jobbig situation i livet. Kankse behöver du bara vara tacksam över dig själv. Vad det än är som tagit dig till mattan, till yoga, påminn dig själv om det.

5. Kom ihåg att andas

I yoga har du andningen – och allting annat. Andningen kommer hålla dig balanserad och lugn. andetaget kommer också ge dig förmågan att vara fullt närvarande i varje andetag, varje moment. Det viktigaste är att koncentrera sig på just andningen, det andra kommer av sig själv.

6. Öva på barmhärtighet mot dig själv

Öva på din självkänsla. Var ödmjuk. Livet är en berg-och-dal-bana. Det är samma sak med yoga. Tacka dig själv och öva dig på självkänsla oavsett vad det är för dag och vad du varit med om.

7. Lämna telefonen

Jag lovar. Det kommer inte hjälpa dig att behålla fokus på dig själv och få ut det mesta av ditt pass. Det kommer också skapa mindre fokus hos de personer som är runt omkring dig.

Lycka  till!

Yoga i Tanto – En underbar gårdag och en fantastisk morgon

Alltså. Underbart – det kan beskriva gårdagen och denna morgon.

Igår tog jag mig ner till Stockholm och landade en timma innan yoga i Tanto. Mediterade lite i skuggan och sedan droppade några människor in. Sen fler. Och fler. Och fler. Jag är så tacksam över att det kom så många och att vi fick en plats i skuggan att träna på. Solen stod högt på himlen och sken som in i bomben. Oh my. Härligt. Fåglarna kvittrade, måsarna skrek, ljud och rörelse och doften av gräs. Vinden i håret. Alltså det var underbart, och vilken energi jag fick av kvinnorna och männen som befann sig på yogan. Underbart jobbat och tack!

yoga_i_tanto_therese_logdahl

Imorse försov jag mig. MEN, jag hann i tid. 07.00 var vi på plats i Tanto. Några före mig. Jag tycker mindre om när man har kort om tid innan yoga. Jag vill inte få människor att bli stressade av den anledningen. Därför gillar jag att vara på plats minst en halvtimma innan pass så jag har tid att hälsa välkomna, fråga om dagsformen, kramas osv. Jag vill att alla ska känna sig hemma och inte stressade. Jag hoppas att det inte blev en sådan reaktion på min lilla försovning imorse. Ibland är en bara för trött i kroppen alltså och lite för mycket tidsoptimist. Vaknade dock till denna vy på Ringvägen…

yoga_i_tanto_fredag
I vilket fall som helst. Morgonyoga. Jag vet (som du förstår efter att ha läst det ovan) att det är sjukt jobbigt att kliva upp tidigt. Än jobbigare kanske att ta sig an fysisk aktivitet på morgonen. Men det är bara så värt det eftersom det finns en sådan skön energi i morgonluften, och ett sådant lugn i morgonmiljö. Tanto var helt enkelt stilla och sakteliga som passet gick fylldes parken med mer liv. Liksom vi som var där och yogade, kanske kände ni som mig, att man som parken, sakta vaknade till liv. Strongt av er att ta er upp, jag hoppas ni kände som mig, att det var värt det och jag hoppas ni får en grym dag!

(Ledsen för tråkiga bilder, alltså jag har en tendens att få feeling när jag håller yogapass och glömmer oftast att ta bilder, ska blir ändring på det så ni får se härliga yogisar in action)

therese_logdahl_yoga_fredag

En knivsudd av det viktigaste som Indien har lärt mig

Som 22-åring gjorde jag min allra första resa till Indien. Den var jobbig, påfrestande och mycket, mycket givande. I Indien var allt tvärt emot vad som fanns hemma, hur det gick till i Sverige, Norden, Europa, Väst. I Indien tror jag att jag hittade en del av mig och började efter det sakteliga gräva i något som jag bara hade funnit en uns av då.

therese_indien

Varför var jag tvungen att prestera? Varför var någon tvungen att kalla mig duktig? Varför var jag tvungen att plugga eller göra karriär? För vem? Och varför? Varför kände jag mig alltid vilsen? – när faktum är att, om vi är närvarande, så är vårt hem där vi befinner oss just nu. Jag, jag, jag….

Jag hade många funderingar och mycket att grubbla på. Jag såg min första döda människa, jag blev påhoppad av en psykiskt sjuk kvinna på en tågstation, jag fick dricka te ur lerkrukor som man sedan skulle kasta på marken, på tågspåret. Jag fick inte bara se utan även ha råttor stora som små hundar på rummet. Jag fick sova utan madrass, ibland på jordgolv, leva med konstant magsjuka och förundras över hur flexibla vi är till att anpassa oss. Det som slog mig mest var just detta med jaget. Jag kom i kontakt med så många människor i fattigdom, bodde i slum och fick lära känna delar av mig som längtade efter att skala ner tillvaron – Minska, istället för att öka.

Många gånger såg jag de män som bara finns till och ändå gör det allra svåraste man kan göra livet. Distansera sig. Det tog tid att förstå för en 23-årig naiv ung kvinna hur deras liv fungerade. Hur de gick runt. Och hur de faktiskt klarade av att vara Sadhu. De skapar distans, minskar egot och accepterar sin tillvaro. Detta är fascinerande. Och än mer fascinerande tycker jag att det är då jag inser hur mycket vi har att lära av dessa människor. För att må bra behöver vi lyssna, skapa distans till det vi upplever, låta egot ta ett steg åt sidan och tillåta oss att acceptera vår tillvaro oavsett hemskheter, skit och bedrövelse.

sadhus_indien

Jag blev inspirerad till att vara med mig själv i tio dagar. I tystnad.

Jag bodde på ett ashram och var helt tyst i tio dagar. Bodde helt avskalat och hade inga tillgångar. Jag ville känna. Fullt ut. Och faktum är att jag tycker att det är något som alla borde testa. Alltså jag brukar vara så diplomatisk i allt, typ – ”Jo men det är ju klart, inte passar det alla” – men nej. Testa.

(Jag förstår att det känns jobbigt att åka till Indien för att vara helt tyst, inte upptäcka, resa, se nytt, mer! Men jag menar att du inte ens behöver åka till Indien. Sitta på en stubbe i en skog och blunda duger exakt lika gott.)

När jag var tyst, med mig själv, utan något att ”roa” mig med eller finna sysselsättning i skapade jag distans till mig själv. Dels till min fysiska kropp, men också min mentala och även mellan de två. I förlängningen upptäckte jag att distansering leder till mod, osjälviskhet och fysisk kraft genom att mentalt distansera sig från tankar och oro. Jag lärde mig att genom det hittar vi vad som är vårt ego, var det sitter, när det reagerar. Jag lärde mig att när jag släpper det och kan tappa mig själv på ego så utvinns acceptans. Jag kan lättare acceptera min tillvaro oavsett vad som händer i den. Och jag kämpar vidare med detta. Varje dag.

(Och till dig som läser detta och tänker: “nä fy, Indien låter ju helt förskräckligt” –  Tänk om. Det är fantastiskt.)

En sommar med snö

Ja. Du läste rätt. Snö.

Jag och Bob tog med oss mamma och pappas hund, Delvin och åkte till Vemdalen i helgen som var, över midsommar. Bara för att insupa frisk luft, dricka vatten ur bäck, mysa med hund och äta god mat. Och bara vara. Bara få finnas till som den man är.

therese_logdahl_hund

I London tappade jag lite fotfästet kan jag känna. Det är så mycket intryck och människor och åsikter och tankar som bara sprutar över en i stora städer på nåt sätt. Alltså förstå mig rätt. Jag älskar det, men jag kan också känna att det lätt blir överväldigande för mig. Jag blir trött. Så därför drog vi till Vemdalen och en sommar med snö. Där var det lugnt och jag kunde sitta i skogen och titta. Njuta. Av tystnad och natur.

Det var skönt trots att det var fem grader i luften och hagel, regn och snö om vart annat. Med rätt kläder så funkade det. Men alltså, är det inte annorlunda ändå? Att det snöar i juni? Det är i alla fall första gången som detta hänt för min del. Bob var helt fascinerad. Sen njöt vi vidare, sov en del och satt inne i stugan och såg ut på slasket, åkte och fikade, Bob valde en fin princessbakelse och Delvin roade sig med att försöka bli vegan genom att äta upp gräset utanför stugan.

therese_lögdahl_princesstarta therese_logdahl_delvin